Trappa.

Ännu inte på plats. Men nu vi har valt.

 

Bilder

Köksgolv

Köket. Här ska kökssoffan stå!

 

Detta är en ytterst spännande bild. Vad jag kan se på våra ritningar eller dylikt så har vi inte beställt "pelare" men det tyckte tydligen Demetrio att vårt slott skulle krönas av. Kanske inte så konstigt med tanke på Demitrios bakgrund. Han var ju en av de som restaurerade slottet San Miguel när han var lärling!

High cruise speed

"About your works, there is a high cruise speed. I think that they are going to beat the deadline date."
skrev Davíd till oss häromdagen. Vi kan bara hålla med!

Platsbyggd sittplats i hörnet vid trapphuset.

Här ska vi sitta och njuta!

 

Golv i sängkammare. På bakre väggen syns kabeln till golvvärmen

Fönsterkarmen till fönster i trapphus

Den frilagda stenen från slottet!

Räcket på terrassen

Kökstaket har fått ytputsen.

 

Det börjar likna ett hem..

Demetrio har ju lovat att huset skall stå klart för inflyttningden 27 februari. En uppgift som vi känt en viss tvekan inför. Visst vi såg att det kunde hända mycket innan vi lämnade Almuñécar den 5 januari men ändå.

Varje vecka får vi bilder skickade till oss och förra veckan visades vi hur husets väggar täcktes med pust. Då grå. Väggarna kommer att kläs med tre lager av olika sorters beklädnad. Först puts, sedan fuktspärr och till sist en vit puts som gör att vi aldrig kommer att behöva måla!

Så igår kom nästa sändning bilder. (Alla bilder nedan kom inte igår.)

Vår duschhörna respektive tvättstuga den 2 januari 2013

Samma plats 23 januari 2012
 

Trapphuset den 14 december 2012.

Samma ställe 23 januari 2013

 

Bild tagen genom dörröppning, balkong, in i sängkammaren 10 januari 2013
 



Bild tagen på samma sätt men den 23 januari 2013

Den 10 december såg det ut så här på vår terrass.


 



Den 23 januari 2013 har vi klinkers.

 

 

Så det kanske går i alla fall! Att flytta in den 27 februari, alltså!

Det känns som att Demetrio tar hand om vårt lilla hus som om det vore hans eget. Titta på dessa fina detaljer. Något som ej står på ritningen men som ändå ingår!

 

 

På bakre väggen han man tagit vara på skillnaden i murens tjocklek och gjort en hylla!

Man har bevarat en del av det ursprungliga takets siluett. Innan "alla" byggde en andra våning i stå höjd och på det takterrass så var det små låga hus i Almuñécar.

 

När Demetrio var lärling så var han en av dem som restaurerade slottet San Miguel. Han känner igen en sten från slottsmuren när han ser den och han hittade en i vår fasad. Den ska få synas!
 



Det är de små detaljerna som gör det. Exempelvis som att det är "rätt" färg på de träbjälkar som håller dörrhål och fönster:

 



Dags för hemfärd.

Det började bli dags för oss att ställa kosan hemåt. Dotterns skola skulle snart börja och hennes värdfamilj ringde och undrade om hon inte skulle komma hem snart!

Sista kvällen för denna gång njöt vi av en fantastisk solnedgång och vackra vyer där vi stod på Peñones de San Cristobal.

Slottet, San Miguel, i kvällsljus

3 januari

Demetro hade ju sagt att det skulle gå undan nu och visst trodde vi på honom men käranån, nu händer det grejer!

Badrum

24 december

3 januari kl 9,00

3 januari kl 14,00. Från lite annan vikel eftersom det var en vägg emellan nu.

 

Sovrum

24 december

 

 

3 januari kl 14,00 från motsatt vinkel jämfört med ovan.
 

På några få timmar hade vi fått innerväggar. De partier som är av råcement gömmer de kassetter som kommer att husera de dörrar som blir skjutdörrar. Vi har valt skjutdörrar för att spara utrymme.

Vi gick som vi lovade till Demetrios kontor den kvällen och fick följa med alla snickare och byggnadsarbetare ut på tapas som avslutning på deras arbetsdag. Jag underar vad arbetarskyddsstyrelsen och hälsodepartementet hemma skulle säga men valde att omdirigera den funderingen till att istället njuta.
Njuta av trevligt sällskap, god öl och underbara tapas. Vi njöt dessutom av att få ta del av all den kunskap och de historier som så omsorgsfullt presenterades oss. Om vi förstod allt?
Nej, givetvis inte. Långt ifrån. Men vi försökte och lite fick vi oss till livs, bortsett från tapas och öl alltså!

2 januari

Idag var juluppehållet slut för denna gång.

När vi kom upp tillhuset vid 9 tiden var arbetet redan i fullgång. Det nedknackade taket förpassades ut till en container och pålarna låg i högar ute på gatan.

Några pålar fanns fortfarande kvar men nu kunde vi utan problem ta oss upp i huset via byggställningen.

Vid vårt besök denna dag såg vårt badrum ut så här.

Vårt sovrum så här.

Demetrio var iväg och köpte material så vi beslutade oss göra detsamma.

Mot Málaga!

 

 

Det gick förvånansvärt enkelt att beställa våra varor och hemtransport. Expediterna skakade på huvudet åt oss pga den långa lagringstiden vi behövde. Var det verkligen nödvändigt? Kunde vi inte ta emot varorna tidigare? Det kostar ju att lagra?. Deras omsorg var rent rörande men tyvärr får vi bita i det sura äpplet och betala för oss. Vi  hinner inte ner tidigare! Sånt är livet!

Allt gick som en dans och när dotterna fått
1. korv med bröd
2, köttbullar med mos

så var allt frid och fröjd och vi kunde åka tillbaka hem till Almuñécar igen för att träffa Demetrio.

Demetrio tog emot oss med öppna armar på C/Antigua 37 och till vår stora lättnad hade han med sig en kollega som talade engelska.
Det var mycket som skulle avhandlas och falla på plats.

Kakel och klinker.
Plattorna vi valt till taket var väl bra men de borde bytas ut med tanke på hållfasthet.

Ok gjort.

Kakelplattorna vi valt till badrumsgolvet var för stora. Det blev omöjligt att skapa fall i det lilla utrymmet. Dessutom måste man platsbygga duschkaret eftersom det inte finns en rak vinkel i huset.
Alltså byta av kakel.

Ok gjort.

Bänk på taket. Hur skall den se ut?
En snabb skiss i byggdammet.

Ok klart.

och så fortgick det.

Kommod till det på loppmarknad inköpta marmorhandfatet med den från samma inköpsställe inköpta mässlingskranen, vem bygger det? Hur skall det se ut??

På fem minuter var det problemet löst. Jag är inte säker på riktigt hur det kommer att se ut. Det får bli en överraskning. Ett är dock säkert det blir bra!

Tillslut var vi i allafall klara och vi konstaterade nöjda att detta blir bra. Mycket bättre än vad det hade blivit med det kakel vi valt från början.
Dessutom gillar vi snabba beslut då finns det inte utrymme för tveksamheter.

Nu var vi trötta och mamman lite (mycket) bekymrad över att dottern varit ensam alldeles för länge så vi avböjde tapas med "gubbarna" men lovade komma åter nästa dag.

2013

Den första dagen på det nya året hälsade oss med samma sol och värme som den sista dagen av det gamla året.

Vi passade på att ta oss en promenad bort till Cotobro och förbi.

Vi passerade den lilla viken där bebyggelsen ligger och fortsatte runt hörnet till nudiststranden och ännu längre.

Den nyfikne undrar säkert "Var det badande där?" (på nudiststranden).
Svaret blir:
Ja, det var det. Men vi har den goda smaken och tillika uppfostran att då vi passerade stranden förpassades kameran till väskan!

Nyår

Nyår tillbringades i glada vänners lag och med mycket god mat.
När vi framåt morgonen begav oss hemåt fick vi ännu en gång bekräftat att spaniorerna älskar när det smäller!! 

Mellandags lunk.

Juldagen gick i sakta mak och mellandagarna tillbringade vi med att visa mormor och morfar omgivningarna. Vi hann med både grottorna i Nerja och Comida Carmen innan det blev dags för dem att åka hem till Sverige igen. Tillsammans med dem åkte även vår son som hellre tillbringade Nyårsafton med storasyster och svåger och alla kompisar än med mamma och pappa och lillasyster! Konstigt!!

Yngsta dottern stannade med oss och vi såg fram emot flera dagar tillsammans i sol och värme.

Våra goda vänner hade anlänt under mellandagarna och vi hoppades att vi skulle hinna ta igen förlorad tid. Hösten hade varit intensiv och vi hade inte haft möjlighet att ses alls på hemmaplan.

Dessutom såg vi fram emot att den 2 januari träffa Demetrio igen och se ur pålarna tog bort och  få möjlighet att gå in och se ”hela” huset.

Nu är det jul igen!

Det är svårt att förstå att det är julafton när man vaknar på morgonen och solen skiner och det är sisådär 15 grader varmt kl 9,30.
Att man dessutom har ett bananträd utanför fönstret på vilket det hänger ett knippe bananer på tillväxt gör inte det hela lättare.

 

Det var alltså julafton. För vår del i dubbelbemärkelse.  Vi skulle nu äntligen få komma in och se hur huset ser ut på insidan nu.

Det var inte så lätt att komma in i huset eftersom hela bottenvåningen var belamrad med stöttor..

Tak/golv höll på att ”bränna” men nu hade de bränt färdigt och stöttorna skulle ner, så snart skulle arbetet återupptas.
Demetrio klargjorde att nu ville han verkligen att vi tillbringade så mycket tid som vi kunde med honom efter nyår eftersom att nu skulle bygget ta fart.
Detta var givetvis information som intresserade oss mycket. Följdfrågan kom naturligt. När kan vi beställa leverans av flyttbil och möbler? Är det klart den 27 februari. 

”Den 27 FEBRUARI??”  ”Ja, det kan ni vara säkra på, jobbet är ju redan så gott som klart!”

Vi tittar oss förvånat omkring. Det lilla vi kan se av huset är fyllt med stöttor. Allt ytskikt är nere. Det står skottkärror och murbruk där vi tänkt placera vår kökssoffa. Fönster och balkong är hål i väggen och fasaden är endast delvis putsad.  Och då säger byggaren att ”Nu går det fort!”………

Som de borna optimister vi är så väljer vi att lita på Demetrio.

Efter en långstunds beundran av byggdamm och cementsäckar beger vi oss ner på stan för några sista inköp och vi passar också på att beundra den Belén (julkrubba) som står uppställd till allas beundran.

Inte visste jag att turistinforationen i Betlehem såg likadan ut som den i Almuñécar!

 

Julkrubban är i form av en modell av en by. Vi hittar bagaren med sina ugnar, gatpojkar som leker och tanter som hänger tvätt. Till vår stora förvåning finns också en mycket fin modell av det hus som idag används som turistbyrå I Almuñécar, Palacete de La Najarra, som byggdes på 1800 talet.

Klockan 15, just den tid då "hela" Sverige stannar av, sätter vi oss på La Corrala där ägarinnan Tonie hade lovat servera oss en riktigt Spansk julmiddag. Och det fick vi.

 

 

 

God Jul!

 

 

Dan före dopparedagen

Efter att under tre år tillbringat jularna i Kosta åkte vi söder ut detta år.

När vi ankom sent om kvällen den 22 december var det nästan mörkt. Denna gång hade vi beslutat att vi inte skulle hyra någon bil. Istället skulle vi klara oss med de lokala färdmedel   som står till buds. Det är något vi verkligen kan rekommendera.

Det är härligt att inte behöva köra själva.

Den yngsta dottern mötte oss alla på bussterminalen i Malaga. Med oss ner till Spanien hade vi denna gång sonen och mormor och morfar (ja, barnens alltså!).

När vi vaknade nästa morgon möttes vi av strålande sol och klarblå himmel. Det var svårt att förstå att det faktiskt var den 23 december. Så fort som vi fått på oss kläderna lämnade vi den hyrda lägenheten och begav oss ut med endast ett mål i sikte, vårt hus.

På vägen dit fann vi detta vackra dike.

 

Husets framsida är helt täckt av en ställning med vidhängande skyddsnät. Vi hade fått reda på att vi inte fick gå in. Huset är att betrakta som en byggarbetsplats så om vi vill gå in måste vi ha byggledaren med oss och det var svårt att skaka fram en sådan en tidig söndagsmorgon.  Vi fick tåla oss till julaftons förmiddag. Då hade Davíd lovat möta oss för att vi tillsammans med honom och Demetrio gå in i huset.

Men vi kunde se att huset numera har nya fönsteröppningar och dessutom ett hål för balkongdörren!