söndag 8 juli 2012

På ort och ställe

Hemmavarande dottern och jag har tagit tillfället i akt att ge oss av söder ut. Maken hade uppdrag hemma och fick inte åka med, sonen valde att tillbringa sommarlovets första veckor hos morföräldrarna på Smögen.


Vi hade fått hintar från David att det nog skulle vara oss till gagn om någon av oss tillsammans med honom besökte de olika myndigheter som sitter på våra papper.


Om det inte varit så att vi träffat David och fått en positiv bild av honom hade vi nog trott att han ljög när han förra veckan ringde oss och förvivlat berättade föjande historia.


Våra papper lämnade den 6/6 byggnadsnämden i Almunecar efter att ha skrivits på av alla och pappret skulle nu vara på väg till Junan i Granada för sista gången!! Ljubel och klang!

Champagnen lades på kylning och mungipor pekade uppåt..tills på fredagen. Då en fullkomligt bedrövad David ringer igen och berättar att just vårt tillstånd hade gått iväg men det var inte påskrivet, hade hamnat emellan. Nåväl det gick med taxibud till avsändaren för påskrift. Jaha, tur att vi inte hunnit öppna champagnen i alla fall. På måndagen hör vi från David igen. Denna gång är han uppgiven. Mannen, the technicer, som skall skriva på vår papper, det som HAN missat, har gått och brutit benet i helgen.... Kunde bara jobba någon timma om dagen. Inte för att jag tror att mängden arbetstimmar förändras så mycket men ändå?


Nu menade David att det vore bra om vi kunde dyka ner hit och gå med honom till alla olika instanser, och givetvis gör vi det. Dotter och jag var inte nödbedda - resan var faktiskt redan planerad, beställd och betald - och ankom på utsatt tid sent om aftonen den 15/6.


Den 16/6 promenerar vi iväg för att hälsa på huset. På fasaden ser vi för första gången med egna ögon beviset för att något händer. Förutom elskåpet finns luckan för vatten!!






måndag 2 juli 2012

¡Viva España!

När man har en sådan tur som vi har och har goda vänner som bredvilligt och generöst delar med sig av sin förvärvade kunskap så är man en välsignad person. Som vi tidigare skrivit så har vi sådana. Vänner som ser till att ta med oss till rätt plats på rätt tid, så även denna gång. Tyvärr ankom vännerna först när vår vistelse nästan var slut men vi fick i alla fall två trevliga kvällar i goda vänners lag.
Ordet lag får mig osökt in på fotboll.
Fotboll är en viktig sak i Spanien. EM-fotboll än mer viktig!

Dock, innan vi skulle hämta dessa goda vänner i Malaga, beslutades att fotbollströjor till herrarna skulle inhandlas. Till saken hör att varken maken eller jag var särskilt, läs: abslout utan insikt, insatta i de Spanska fotbollslagen och följdaktligen var helt ovetande om vem som var vem av spelarna.

Det visade sig att i den storlek som maken tarvade fanns endast en uppsättning tröjor, gula med namnet Casillas på ryggen." Hmm, vem är CasTillas", sa maken. "I och för sig passar det ju bra vi bor ju i Castillat men jag vill ju inte gå omkring med lagets åsnas namn på min rygg". (För den oinvigde så ligger vårt hus i Castilla de San Miguel.) Nå väl, vi ringer runt och söker kunnigt folk men finner ingen. Till slut ringer vi arkitekten, som är ute men hans hustru förstår inte heller vem CasTillas är. Under tiden som vi står där med fundersam min kommer det en man som ser ut att veta något om fotboll. (Hur ser man ut då?? Tja, som han gjorde). Och vi frågar honom. Ännu en som ser ut som ett frågetecken. Efter lite fundering lyser han upp och utbrister "Casillias, CASILLIAS!!" "Ja, säger maken, bueno ó basura??"
Respondantens min var oslagbar, svaret klockrent: "BUENO?!!, SI!!!, la CAPITANE!!"          Vi köpte tröjan.


Våra goda vänner visste givetvis vart vi skulle gå inför kvartsfinalen i detta ädla spel.



Stegen styrdes till det välbesökta bartorg som ligger just precis bredvid Plaza Damascus, Piazza Kalibe. Där kryllar det av barer, alla med TV-skärmar och massor av publik.
Vi slog oss ned för att se spelet och avnjuta tapas.

Det är bara att konstatera att få uppleva en spansk vinst i kvartsfinalen i EM är en upplevelse.

Vi kan bara försöka föreställa oss hur det var där igår på Lute ý Jesus där våra vänner såg Spanien vinna finalen tillsammans med många, många spanska vänner. Åh, vad vi önskar att vi varit mer insatta i fotboll och sett till att skjuta på vår hemresa ett par dagar. Istället fick vi avnjuta matchen hemma i TV soffan. Och, ja, matchtröja, turklänning och spanien armbandet var på.


¡Viva España!