Maken och jag undrar fortfarande vad dottern egentligen sa
till Valentin på onsdagskvällen, men oavsett vad det var så fungerade det.
Bänkskivan kom som utlovat på lördag morgon kl 8,40. Den levererades
av en tremannaarmé som under tystnad och med exakt precision installerade den och inte lämnade ett
spår efter sig i köket. De i sin tur lovade att Valentin skulle komma
tillsammans med elektriker och rörmokare ca kl 11. ”Más o menos”.
”Valentin är här!”
Raska fötter sprang hemåt och snart hade vi ett kök!!Vi kunde nu tömma kartonger och ställa i ordning!
Tänk att det faktiskt hände. Tänk att vi kan bo här.!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar