Vi hade tillbringat många timmar
vid datorn hemma i Sverige för att titta på vad som fanns tillsalu i Almuñécar.
Det fanns faktiskt en hel del men det var dyrt och vi insåg att om vi hade tur
så skulle vi kunna hitta en lägenhet med ett rum och kök till det beloppet vi
hade till vårt förfogande.
Flygresan gick bra, det var inga
bekymmer med att hämta ut hyrbilen och bilresan från Malaga gick som en dans.
Solen sken, himlen var blå och vi mycket förväntansfulla. Väl framme utanför
dörren till den för veckan hyrda lägenheten får vi ett kryptiskt SMS som
ungefär lyder ”Ni får nog skynda er om ni vill handla mat. Saluhallen stänger
tidigare idag eftersom det är lördag” SMS:et var från vår käre vän vars
strandskata och lucka hade liftat med oss genom Europa i somras. Samme vän med
lika vänlig maka skulle befinna sig på resa men inte i Almuñécar, något vi
tyckte var synd.
Vi krånglade oss in i lägenheten, låsen var
lite svåra att komma underfund med, och ur reskläder och i shorts och gav oss
ut på äventyr. Eftersom staden för oss var helt ny beslutade maken sig för att
skriva till vännen och fråga var vi hittar denna saluhall och får då svaret.
”Följ vägen som går utmed flodbädden och ta sedan fjärde till höger, du kommer
att passera en klunga palmer på vägen”. Eftersom vi båda vet att denne käre vän
brukar klaga över sitt dåliga lokalsinne blev vi mäkta imponerade över en så
precis beskrivning men tänkte att han måste vara en synnerligen frekvent kund
på saluhallen.
Saluhallen var en absolut
fantastisk erfarenhet. Här fanns allt och lite till. Färska skaldjur, färsk fisk,
ägg i alla storlekar, kött med torr och fin snittyta, frukt och grönsaker,
blommor och kryddor. Ja, vad vårt hjärta än begärde så fanns det här. Men vi var hungriga nu!
Slaktaren från vilken vi köpte en
fantastisk biff till middag gav oss en mycket förvirrad vägbeskrivning till en
lunchrestaurang som han varmt rekommenderade och vi tog till apostlahästarna
igen.
Efter att ha irrat omkring en god
stund kommer vi plötsligen till en öppen plats, ett torg, med stolar och bord
och fullt med folk. Efter en kort stund slår det mig att torget måste vara
Rådhustorget som våra goda vänner så varmt har talat om. Medan vi står där och
förundrat ser oss omkring får vi syn på, ja vem då om inte vår gode vän som ser
ut som en katt som just svalt en kanariefågel. Mycket nöjd och glad, och ännu
gladare blev vi. De hade lurat oss totalt och vi fick en mycket trevlig helg i
goda vänners lag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar