måndag 23 april 2012

Nyår 2011-2012

Vi hade turen att detta år få ha samtliga barn hos oss på julafton. Dessutom var både mormor och morfar med och farmor OCH barnens morbror, moster och fyra kusiner. Det är en riktig jul det. I julklapp fick samtliga av våra barn varsin biljett till Malaga med avgångstid kl 14,15 den 31 december.

Flygresan ner var mycket vacker.


Det var inte utan att maken och jag var lätt nervösa när vi för första gången skulle visa våra telningar huset. Vi hade varit mycket tydliga med att förklara att det ÄR litet och det ÄR skruttigt.
Men innan vi kom dit så skulle det firas Nyår.
Våra goda vänner hade även denna gång hunnit före oss ner till värmen och efter att ha slängt i oss paella hos Francisco II bokstavligen sprang vi som galningar upp till vännernas hus, som upplysningsvis ligger på toppen, från restaurangen, som, lika upplysningsvis, inte ligger på toppen, för att kunna beskåda tolvslaget från vännernas inglasade veranda högt över staden. Åtta högar med vita vindruvor låg staplade, en hög åt oss var. En druva per klockslag skulle intagas.
Himlen exploderade, ja, inte av vindruvorna men av fyrverkerierna. Spanjorer vet hur man skjuter fyrverkeri. När man såg det var det svårt att förstå att detta är ett land i ekonomisk kris!
Vi hade, som alltid i detta sällskap, en mycket trevlig kväll och sent, eller tidigt hur man nu väljer att se det, tumlade vi alla hemåt.

Dagen därpå var det dags för oss att besöka vår ruin.

Barnen var spända men mest spända var nog maken och jag. För oss var det mycket viktigt att barnen kände, ja, om inte som vi så nästan i alla fall. Det gjorde de.

Vi packade med oss lunch och åt stående i köket.


Vi gick på utflykt i staden. Nere på rådhustorget stod en julgran kvar.


Precis bredvid julgranen stod ett apelsinträd i sin fulla prakt.


Vilket var vackrast??

Veckan i Almuñécar innebar för maken och mig olika möten. Testamenten skulle skrivas och lämnas in hos Notarien, möte med arkitekt och advokat. Men också olika utflykter med "barnen".

Nerja stod högt på önskelistan. I Nerja ligger Europas största grottor. Även om man tycker att man har sett stora grottor tidigare så blir man mycket imponerad. De upptäcktes så sent som 1959 och är Spaniens tredje mest besökta utflyktsmål.


Barnen hade en sådan tur att det faktiskt var så varmt att man kunde bada. Vattnet var givetvis ishavskallt men den var varmt i luften.

De uppskattade gränderna, de små restaurangerna med sin tapas och shoppingen men veckans höjdpunkt var nog trots allt "De tre konungarnas parad".

Den 5 januari arrangerades en stor parad då de tre kungarna Melchor,Gaspar och Baltasar rider in i staden och på morgonen 6 januari hoppas barnen på att hitta presenter i sina skor som kungarna varit och lämnat under natten. (Kolla i din kalender vilka tre gossar som har namnsdag denna dag). Kungarnas parad kallas på spanska "La Cabalgata de Reyes". Enligt legenden kom de tre kungarna eller de tre vise männen till Betlehem den 5 januari och hade med sig guld, rökelse och myrra till Jesubarnet.

Vi hade givetvis ingen aning om vad som vi kunde vänta oss men vi hade fått veta att man kastade godis och presenter och att det likande ett karnevalståg, detta måste vi se!
Precis så var det.
Många olika karnevalsvagnar kom rullande en efter en. Allt från Disney till klassiska sagor var teman. På varje vagn satt barn klädda efter temat och de kastade karameller, hårda som sten på publiken som vilt plockade upp karamellerna och samlade dem i medhavd kasse. Sent om sidor insåg vi att det var en tävling. Vi såg VUXNA med paraplyer vända upp-och-ner för att i dem kunna fånga så många karameller som möjligt.
På vagnarna fanns även vuxna och de kastade ut presenter. Allt från parfymer till DVD och bollar. Vilket spektakel!! Men det var roligt, och trångt och högljutt, precis så som man tror att det ska vara och lite till.


Vår resa började närma sig sitt slut men vi hann ändå med att njuta av solen-







Vandra vår gata fram och tillbaka.




Vi hann också med att kryssa över "se vende" på fasaden



innan vi for hemåt igen där vi möttes av:



Då var det inte svårt att längta efter en lunch i solen även om den får intagas på muren utanför huset och inte på vår egen ägandes 



takterass.


Nå ja, terrassen är väl inte så inbjudande nu, men den blir!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar