På fredagar är det marknad i Almuñécar.
Vi skulle gå dit men först gick vi till banken för att få våra konton, kort och
koder. Därefter till advokatbyrån för en rejäl genomgång med María Teresa. Hon
berättade utförligt hur allt kommer att gå till. Vi får veta att eftersom huset
idag inte har någon lagfart så kommer det att ta två år för oss att få vår. Om
någon under tiden kommer och har krav på att huset är deras kan de gå till
domstol och få huset övertaget, men de måste då ersätta oss för ALLA utgifter
vi haft för huset under tiden samt för alla rättegångskostnader. Vi diskuterar pris och strategier och kommer
fram till att María Teresa skall ringa säljaren och erbjuda 30 000 euro
för huset och då lova säljaren att affären slutförs nästa vecka. Hon gör så och säljaren låter meddela att de
vill fundera på saken över helgen.
María Teresa förklarar också för
oss att husförsäljning i Spanien har en speciell arbetsgång. Ägarna till huset,
i vårt fall 7 bröder, säljer/överlåter det på sina fruar som i sin tur säljer
till oss. Det betyder att inte mindre än fjorton olika kontrakt kommer att upprättas.
Detta gör man för att minska risken för att något olagligt skall ske. Ju fler
led ju krångligare… Det är mycket att fundera över och att sortera in i vår
hjärna och vi kände oss nervösa, glada och förväntansfulla.
Vi lämnade advokatbyrån för denna
gång. Träffade mamma och pappa, åt paella och badar.
Dagen därpå var det dags att åka
hem till våra barn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar