Där träffar vi på ännu två trevliga bekantskaper Luca och Mari-Luz. De skall ta oss med till Motil för att vi ska få våra N.I.E nummer.
Luca
Polisstationen är ett myller av människor och vi är så tacksamma för att vi får ha Mari-Luz och Luca med. Systemet är så vitt skilda vårt att vi inte för vårt liv kunde begripa tågordning eller vad som faktiskt sades i högtalaren!
Det blev vår tur och vi nickade glatt, visade våra pass och papper. Det stämplades vilt och så var det klart! I alla fall för oss och Luca. Vi satte oss på ett kafé utanför polisstationen medan Mari-Luz fick gå till banken för att betala en avgift för N.I.E numren samt sedan ta kvittot från inbetalningen till polisen igen.
Åter i Almuñécar infinner vi oss hos Notarien. Där väntar María Teresa tillsammans med en dansk kvinna som översätter olika dokument som skall skrivas under i Notariens närvaro.
Vi får veta att Notarien är svår att förstå men att vi får göra så gott vi kan och går in ett vackert möblerat rum. Mitt i rummet står ett sex- eller åttkantigt bord klätt med grönt skinn med skinnklädda stolar runt omkring. Vi ska just till att slå oss ner når jag får veta att den stol jag valt är ”hennes”.
Vilken ”henne” funderar jag, men blir snart varse. Ner för den spiraltrappa, som ansluter från ett kontor en våning upp, skrider en mycket uppklädd och välsminkad kvinna i långkjol och höga klackar. Håret är välfriserat och naglarna nymanikurerade. Det var hennes stol jag varit på väg att ta. Mina skrynkliga shorts och tillika blus blev med ens mer skrynkliga.
Notarien läste upp vad som stod i dokumentet och vi nickade artigt när hon spände ögonen i oss. Vad hon just läst hade vi ingen aning om men vi visste vad dokumentet i stort handlade om. Det var en fullmakt som gav María Teresa rättigheten att i vårt namn skriva under köpekontrakt och säljbrev för huset samt även rättigheten att skriva under i vårt namn för andra saker, dock inte lånehandlingar och andra bankaffärer.
När vi omtumlade lämnar Notarien tar María Teresa med oss till Solbank, där vi får hjälp att öppna konton och bankkort.
Så här i backspegeln så kan man lätt förledas att tro att varken jag eller maken någonsin ägnat oss åt vare sig fastighetsaffärer eller bankaffärer utan att vi är/var riktiga noviser, ingenting kunde vara mer fel att än detta. Däremot hade vi aldrig förut ägnat åt dylikt i något annat land än i Sverige och vårt svenska system är långtifrån det samma som det spanska, ett faktum som vi blir allt mer medveta om allt eftersom tiden går.
Dagen därpå kommer mamma och pappa. Dessutom skall vi träffa arkitekt, byggare, säljare och advokat i huset....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar